Roparerörelsen

Roparerörelsen – en inledning

Roparrörelsen, eller Roparerörelsen, kan inte ges något exakt datum när den startade eller bildades.

Det var en rörelse utan dokument, utan protokoll.

Det var en rörelse av fattigfolket, med fattigfolket och för fattigfolket.

Man brukar säga att de första ”roparna” dök upp i slutet av 1830-talet.

 

Den har kallats föregångaren till Sveriges första folkrörelse – som var den frireligiösa. Rörelsens dominerades av de många kvinnorna som ropade.

 

Ropningarna var i många fall totalt skoningslösa – mot åhörarna och deras leverne och klädsel och utseende. Orden var ofta mycket brutala.

Men på sitt sätt var det naturligtvis en avspegling av den råa verklighet fattigfolket levde i.

 

Många av roparna gick till attack mot rådande samhällsnormer – inte minst när männens kopiösa drickande. Det beräknas att det dracks fyrtiosex liter (46 lit) sprit per år. Jämför det med drygt 10 liter år 2003.

 

Rörelsen startade i det inre av Småland, i bygderna väster om Värnamo.

Rörelsen spred sig och växte oerhört i styrka.

Den spred sig norr ut genom Västergötland och fick fäste i byarna i Tiveden. Rörelsen fanns även i Närke och i Värmland.

 

Man skall veta att det på den här tiden var förbjudet att hålla sådana här möten. Det var endast präster som hade rätt att predika.

De som höll predikan kunde bötfällas, fängslas eller om man åkte fast flera gånger till och med landsförvisas !

 

Berättelsen om Roparerörelsen är berättelsen om en frireligiös rörelse, men också berättelsen om kvinnor och även berättelsen om fattigfolkets kamp mot kyrkan och mot myndighetspersoner.

Roparkvinnor stämplades som mentalsjuka. Roparkvinnor blev utkörda hemifrån. De fängslades och förföljdes av myndigheter. De misshandlades.

 

Den spontana, vildvuxna och oorganiserade Roparerörelsen övergick i slutet av 1840-talet till mer ordnade former. En folkrörelse föddes – den frireligiösa.  I rörelsens budskap finns självklart också mycket av en annan senare folkrörelse – nykterhetsrörelsen. Och där finns fröet till den tredje folkrörelsen – arbetarrörelsen.